Kulturen är en central del av samhällsbygget. Den skapar mening, ger starka upplevelser och påminner oss om vad det är att vara människa. Men just nu finns ett stort frågetecken kring om alla konstformer ges likvärdiga förutsättningar att nå publiken.

I rapporten Bildkonstens arrangörer konstateras att de aktörer som visar konst för publiken i hela Sverige under lång tid glömts bort i kulturpolitiken och att en mycket liten del av statliga medel går till bildkonstens arrangörer. Politiskt ointresse har försatt konstmuseer, konsthallar, fria aktörer och gallerier i en hårt ansatt situation.

I en färsk enkät från den nya branschorganisationen Bildkonst Sverige uppger nära hälften av 200 svarande bildkonstarrangörer att de har varit oroliga för att behöva stänga ner sin verksamhet under de senaste fem åren. Vi fruktar en drastisk minskning av publikens möjlighet att ta del av bildkonst över hela landet.

Situationen för arrangörerna påverkar också landets konstnärer. Att bildkonstnärer har lägst inkomster bland kulturarbetare har länge debatterats. Nu vill regeringen stärka förutsättningarna för bild- och formkonstnärer genom att omförhandla det så kallade MU-avtalet.

Det är viktigt att stärka konstnärernas möjligheter att få betalt för sitt arbete. Men om man vill nå resultat krävs en skarpare analys och verkliga åtgärder. För att konstnärernas villkor ska förbättras måste deras uppdragsgivare ha rimliga möjligheter att betala för deras arbete. Det har de inte i dag.

Rapporten ”Bildkonstens arrangörer” som Bildkonst Sverige beställt visar att arrangörerna missgynnats på en lång rad sätt och att en mycket liten del av den statliga kulturbudgeten går till publika arenor för bildkonst. Av Kultursamverkansmodellen, som är den centrala strukturen för stöd från stat till regioner, går i dag går bara 1–2 procent av medlen till bild och form.

När Riksutställningar lades ner försvann alla medel till konstutställningar. Detta kan jämföras med Rikskonserters budget som vid nedläggning omvandlades till stipendier för det fria musiklivet, samt Riksteatern som fortfarande har över 300 miljoner i statligt anslag per år. Trots detta är Kulturrådets stöd till fria konstaktörer betydligt lägre än till teatern.

Därtill är curatorerna fortfarande helt uteslutna ur Konstnärsnämndens stödsystem trots att deras motsvarigheter inom scenkonst – regissörer och koreografer – får stöd. Momsen på böcker är 6 procent och 25 procent för gallerier. Design är avdragsgillt för företag men inte konst. Snåriga regler om förmånsbeskattning av konstföreningar har därtill stängt ned ett stort antal både konstföreningar och gallerier ute i landet.

Många av dessa frågor uppmärksammades i utredningen ”Från kris till kraft. Återstart för kulturen efter Corona” som också föreslog en rad åtgärder. Men än så länge har inte en enda genomförts.

Dagens situation har byggts upp under lång tid och vi förstår att den inte går att lösa över en natt. Men att inte göra någonting är oacceptabelt. Vi har därför tagit fram flera konkreta förslag:

• Höj det statliga anslaget till Kultursamverkansmodellen med 150 miljoner och öronmärk medlen för bildkonst.

• Ta hänsyn till att arrangörer i bildkonstområdet till stor del är organiserade som fria aktörer och fyrdubbla Kulturrådets anslag till fria konstarrangörer.

• Sänk momsen på försäljning av konst till 6 procent, inför avdragsrätt för konst på samma villkor som för design. Stärk exportstödet till gallerier.

• Ta bort förmånsbeskattning på konst som lottas ut inom ramen för konstföreningar.

• Inkludera curator i Konstnärsnämndens bidragsgivning på samma villkor som deras kollegor inom scenkonsten.

• Och till regioner och kommuner: Se över och höj de stöd som går till bildkonst.

Kulturpolitiken på statlig, regional och kommunal nivå måste agera nu för att bildkonst ska ingå i kulturutbudet över hela Sverige. För det är väl inte meningen att politiken, genom förbiseende, ska bestämma vilken konstform som publiken kan ta del av?

Greta Burman, verksamhetschef, Sveriges konstföreningar

Mia Christersdotter Norman, verksamhetschef, Röda Sten Konsthall och Göteborgs Internationella Konstbiennal

Ulrika Flink, konstnärlig ledare Konsthall C, Hökarängen

Ola Gustafsson, gallerist ELASTIC Gallery, Jädraås och ordförande Svenska Galleriförbundet

Per Hasselberg, verksamhetsledare Konstfrämjandet

Maria Lantz, rektor Konstfack, Stockholm

Magdalena Malm, tf generalsekreterare för Bildkonst Sverige

Marti Manen, chef Index Foundation Stockholm och språkrör för konsthallsnätverket Klister

Mariangela Mendez Prencke, chef vid Havremagasinet Länskonsthall Boden och ledamot i Svensk Curatorförening

Tessa Praun, museichef Magasin III for Contemporary Art, Stockholm