Bildkonst Sverige ser inte att en sammanslagning av Konstnärsnämnden och Statens kulturråd skulle ha negativa konsekvenser för bildkonstens arrangörer, så länge urval baseras på konstnärlig kvalitet och sker enligt de principer som gäller idag. Utgångspunkten måste förstås vara att pengar frigörs som kan tillföras konstnärerna eller konstorganisationer och att kvaliteten i bidragsgivningen inte blir lidande.

Bildkonst Sverige har uppmärksammat att det i Sverige finns ett glapp mellan Konstnärsnämnden och Kulturrådet i fråga om stöd till curatorer. Konstnärsnämnden ger inte stöd till curatorer trots att man ger stöd till motsvarande funktioner inom andra konstområden. Under pandemin var curatorer därför en av de yrkesgrupper som stod helt utan stöd. Trots detta har Konstnärsnämnden fortfarande inte tagit tag i frågan. En sammanslagning av de två myndigheterna skulle medföra den positiva effekten att ansvaret för att lösa problem inte går att bolla mellan olika aktörer.

Det är viktigt att det finns en djupgående konsekvensanalys av en sammanslagning. I till exempel Danmark ligger motsvarigheterna till Konstnärsnämnden och Statens kulturråd sedan länge i samma myndighet. Det kan vara intressant att undersöka vilka positiva respektive negativa effekter man sett där innan man fattar ett beslut i Sverige.

Vad gäller frågan om att minska antalet myndigheter under Kulturdepartementet så har de flesta andra demokratier ett system där kreativa statliga verksamheter bedrivs som stiftelser med statlig finansiering. Detta beror på att myndigheter, hur de än utformas, styrs av regeringen och att det finns en krock mellan att upprätthålla förtroendet för staten (statliga värdegrunden) och att verka för konstnärlig frihet. En stiftelse styr sig själv men kan finansieras av statliga medel för ett nationellt uppdrag. Myndigheter som ska fördela bidrag eller utöva tillsyn inom kulturområdet drivs som just myndigheter i de flesta länder. Om staten önskar minska antalet kulturmyndigheter anser vi att ombildande av museer och andra kreativa myndigheter till fria stiftelser med statlig finansiering är en bättre väg att gå, då det samtidigt stärker aktörernas frihet och minskar den administrativa bördan i att vara just en formell myndighet.